Jag gör allt för att sysselsätta mig. Vilket idag innebär att jag gick upp klockan sju och åkte till skolan, fastän jag är ledig. (Gjorde samma sak igår.) Väl här satte jag mig i biblioteket där jag sitter fortfarande. Pluggar och har nu gjort alla övningar vi skulle ha gjort till nästa vecka. Skönt. Samtidigt som jag oroar mig lite för vad jag ska ta mig till nästa vecka, då har jag ju knappt något att jobba med. Fast det brukar ordna sig. Lärare är bra på att fixa saker man kan göra. I tid och otid.
När jag om en liten stund är klar med spanskan ska jag plugga matte för nu under våren ska jag plugga upp lite betyg. Matte A bland annat. På så sätt kommer jag att kunna söka in i alla olika ansökningskategorier när jag ansöker till Tekniskt basår på Chalmers till hösten. Högskoleprovet, kompletterade betyg och icke-kompletterade betyg.
Den här veckan är det öppet hus på Friskis och Svettis här i Göteborg. Vilket innebär att man får träna helt gratis hela veckan lång. Igår var Hannes och jag där och tränade en timme och idag ska jag på "Dans fuego", typ Zumba. Ska bli kul! Ska försöka att inte soffpotatisera, latmaska eller slöfockera ner mig för mycket i vår. Jag blir så seg då!
Nu ska jag vända åter till mina skolböcker. ¡Chao!

Idag har jag JULLOV! En hel dag :) För igår tog höstterminen slut och imorgon börjar vårterminen. Ska fira med att köpa en födelsedagspresent till Gurra som fyller 20 år nästa vecka och sen ska jag träffa Jenny och spontanisera runt på stan. Jag har planer på att spontanisera ner lite sushi i magen på mig. Vi får se :)

Förresten känns det helt sjukt att min lillebror fyller 20. Han har skägg (eller bara mustasch nu?), flickvän, han har tagit studenten, jobbat heltid som trädgårdsmästare och fyller 20 år om en vecka! Det dröjer väl inte förrän jag är gift, har tre barn, en Audi (både Hannes och jag vill ha Audi, ingen Volvo här inte) och en hund. Då kommer jag fortfarande att tycka att det är sjukt att min bror har skägg. Han är ju så liten. Och nej, jag vet. Inte på längden... med tanke på att han är mer än 30 cm längre än mig. Jag som ändå mäter över medellängden för svenska kvinnor. Summa summarum: Han kommer alltid att vara Gustavito pour moi.

Nu ska jag åka in till stan. Adios!

Lite så känns det ibland. Men sen så inser jag att den enda som skulle kunna ändra hur min värld ser ut är jag. Med lite hjälp av Gud då. Men Han kan inte heller göra något i mitt liv om jag inte låter Honom. Så i väntan på att jag ska komma på exakt vad det är för förändring jag vill ha i mitt liv så skriver jag en hemtenta på ämnet La Guerra Civil Española/Det spanska inbördeskriget. Jag har döpt den till: Los vencidos ganaron La Guerra/Förlorarna vann kriget. För att gå in i ett krig alltid är ett nederlag. Det är väl ingen universell sanning kanske men jag tycker att det är så i alla fall. Alltid förlorar man något liksom. För sen när har någon gått in i ett krig och sedan kommit ut starkare på andra sidan? Nej. Det tror jag inte på. Alltid dör någon, någon förlorar en pappa, en bror eller en man. Någon blir våldtagen, sprängd i luften eller misshandlad. Det blir inte den mest muntra text jag skrivit, varken detta inlägg eller hemtentan. Men sådant ska ju också ut. För om hela livet vore fint och bra, hur skulle vi då vara medvetna om exakt HUR bra vi har det om man inte kan jämföra det med något annat? En solig dag känns ju så oändligt mycket varmare och skönare om det regnat i två veckor dessförinnan, inte sant? Men om det är soligt vareviga dag uppskattar man det inte lika mycket helt plötsligt.

Nu har jag kommit på EN förändring jag vill försöka få till i mitt liv, jag skulle vilja att Gud skänker mig lite mer självdisciplin. Fast det kanske Han redan har... I form av Hannes. Han kanske är min självdisciplin och jag är hans soffliggare. För jag har inte så mycket av det första och han inte så mycket av det andra. Medan hans självdisciplin är jättebra och soffliggaren i mig tar lite för mycket plats. Vi kan ju dela med oss till varandra. Fast det gör vi ju redan när jag tänker på det. Hah. Gud är snabb. "Han vet vad du behöver innan du ens har bett honom om det." heter det ju... Amen på det. Nu måste jag fortsätta på hemtentan.

Det är fantastiskt skönt med jullov! Sitter just nu och tittar på film med Johan i famnen. Jag fick en elektriskt värdefilt i julklapp och vi myser under den. Eller vi gjorde det tills alldeles nyss för han ska gå och lägga sig nu :) Imorgon ska mycket hinnas med innan jag åker på läger på onsdag så man får passa på att slappna av medan man kan. Haft en riktigt fin jul men längtar mycket efter att få åka på läger. Var så länge sen jag träffade många av dom som ska med så det ska bli riktigt roligt! Längtar nästan lika mycket som man kunde göra på den tiden när man åkte som deltagare. Och det var inte lite! Detta år kommer nästan alla mina närmsta att följa med, till och med Hannes ska med och det känns helt otroligt bra :)

Idag har jag varit på två missionsgudstjänster och berättat om vad Sveriges mission i Ecuador har gjort i mitt liv, att det inte bara handlar om att ge utan att vi även börjat få tillbaka och kunnat skörda av det vi sått under de 40 år Svenska Missionskyrkan funnits i Ecuador. Det var fint att få göra det :)

Nu ska jag äta finost. 700:- per kilo... Stiltonost. Pappas julklapp från Tjänstemannen AB. Dvs. från honom själv. Ska kanske nämna att han inte köpte/fick ett helt kilo :P

Hoppas att ni har ett fint lov och att ni får tillbringa mycket tid med era nära och kära.

Jag behöver den. Självdistansen alltså. I synnerhet alldeles nyss då jag räknade HELT fel och min pannkakssmet istället blev till en pannkaksdeg... Man kan väl bjuda på sig själv! Det var bara till att ösa ur ett par deciliter deg och spara till en annan dag.

Idag hade jag en muntlig tenta i språkfärdighet. Man fick ett tema som man skulle prata om och jag fick La inmigración. Invandring alltså. Så jag pratade loss i ett par minuter och tackade under tiden Gud för att jag har så lätt för att bara prata på. Ibland är det en gåva, vid andra tillfällen inte så mycket men idag var det definitivt det!

Nu är det dags för pannkakor! (Hannes kom och räddade smeten, kanske ska nämnas.)

Jul på Liseberg i hällregn? Jadå :) Det funkade fint. Efter att jag skrivit två tentor igår på morgonen så tillbringade Hannes och jag ett par timmar på Liseberg. Jag var lite mör efter kursens två största tentor, en i grammatik och en språkvetenskaplig analys, så jag var glad över att få släppa alla tankar på plugg och bara slappna av. And let me tell you: Det var helt magiskt! För någon som inte vill något hellre än att leva sitt liv i en Narnia eller Harry Potter-bok så var det rena rama paradiset! Jag gick omkring och bara mös alt. myste. När det regnade som värst gick vi in och gjorde av med lite tior i spelhallen. Och, tro det eller ej, min pojkvän var BÄTTRE än mig på dansmattorna!? Huuuuur i allsin dar gick det till?! Jag skyller på att han är trummis... takten och sånt... ni vet. I vilket fall så var det jättemysigt alltihopa, i synnerhet minuterna uppe i slänggungorna! Som en dröm :)

På kvällen var jag i Fiskebäcks missionskyrka på luciatåg. Riktigt juligt. Efteråt visade det sig att Pedros skulle spela på nedervåningen. Vilken kväll det blev! Vi var ett litet gäng som dansade hela konserten (vissa skulle kanske inte välja att kalla det för dans, men det gör jag) och OJ vad svettig jag var. Jag hade vinterkängor, långkalsonger, jeans, linne, skjorta och tröja. Inte ultimata klädseln för att dansa.

Idag var jag på ett otroligt bra julspel i Bifrost! Jag både skrattade och grät innan det var slut :) Nu väntar sängen. God natt!

Julen är väl ändå helt magisk? Jag blir så glad när jag lyssnar på julmusik. Inte för att den är så makalöst bra, för det är den inte alltid. (Dock är Michael Bublés julskiva fenomenalt bra!) Det som gör mig så glad är alla känslor som julmusik förmedlar. Alla minnen av forna jular (storslaget va?) och längtan efter de kommande jularna.

Jag sitter just nu och gör julkort. Hannes kom nyss hit och sitter här bredvid och äter av min hemlagade pizza. Var duktig och slog på stort idag när jag skulle laga mat. Nu ska vi se på julkalendern!

Kärlek behöver inte alltid betyda rosor, långa promenader i månskenet, hålla hand på bio eller romantiska middagar. Denna hösten har varit FULL av kärlek, både av den mer klassiska sorten men även andra slags små bevis på att man älskar någon;

Att man stannar kvar på skolan i två timmar för att kunna ta samma spårvagn hem.

Att man (läs: jag) springer upp till Hannes sent på kvällen, i spöregn och med andan i halsen på grund av min dåliga kondition men mest min rädsla för mörker.

Att gå upp flera timmar tidigare för att få äta frukost tillsammans med varandra innan den ena av oss måste till skolan (denna punkten är Hannes SÅ mycket bättre på än vad jag är, jag är som en klubbad minigris på morgonen, vill aldrig gå upp före sju).

Att säga ifrån när den andra pluggat för många timmar och behöver ta det lugnt (gissa vem av oss detta gäller...) och även tvärtom, kunna säga till att nu borde du väl ändå plugga lite. Och att avbryta plugget med puss- och krampauser. Då är det helt okej att plugga.

Livet är inte enklare men så mycket lättare att handskas med när man är två. Med det menar jag till exempel att att allt plugg som måste göras fortfarande måste göras fastän man är kär och har pojkvän. I motsats till vad jag trodde i typ... sexan. Tänkte att när man blev kär och fick kille så gick alla problem upp i rök. Men jag har märkt att lärare tar inte så mycket hänsyn till sånt. I vilket fall... det jag menade är helt enkelt att även om jag måste plugga så har jag någon att luta mig mot när det är jobbigt. Hannes skriver inte mina hemtentor åt mig eller lär sig alla tusentals grammatiska termer istället för mig men han finns där och stöttar och jag vet att jag ofta har te, mackor och ett avsnitt av Engelska antikrundan som väntar tillsammans med honom när man är klar med plugget för dagen. Det, mina vänner, är kärlek för mig just nu.

Förresten, 1a december idag. 23 dagar kvar till jul! 19 dagar kvar tills dess att jag kommer till Örbyhus :D

Vad är viktigast, EGENTLIGEN? Visst sjutton kan det vara skönt att inte behöva tänka utanför Sverige ibland och man kan ju inte kanske tänka globalt i allt man gör. Men ÅH VAD JAG BLIR ARG när man läser om svenska barn som borde få större tillgång till datorer i skolan för att vända två blad i tidningen och se en bild på två pojkar i samma ålder som dessa "stackars datalösa, svenska barnen" som BOR på en soptipp. DOM BOR DÄR!!! Och våra politiker tycker att: ”Det är en oerhört viktig fråga” detta med att inte alla barn har tillgång till en dator i skolan? Som sagt: "We need to sort out our priorities". (Citat från Ron i Harry Potter. Typ. Han säger egentligen "She needs to sort out her priorities.") Jag tror att ni har förstått nu. Jag är arg. Och rätt nöjd över att jag inte är så avtrubbad som man kan bli rädd att man är ibland.

Rent hypotetiskt nu. Undrar hur många års fängelse man skulle få om man snodde alla datorer på alla skolor i Gbg, sålde dom svart och gav alla pengar till något bra... Förhoppningsvis nr.1 skulle ändamålet helga medlen. Och förhoppningsvis nr.2 skulle domaren tycka likadant.

Borde kanske nämna det här med Breivik också. Att han har blivit given diagnosen paranoid schizofreni. Jag känner bara att det är så självklart att man måste ha någon ganska så stort fel om man gör något sådant som han gjorde. Ingen vanlig människa med vanliga, vettiga spärrar skulle kunna göra något i den stilen. Spelar ingen roll hur vanlig man än verkar, gör man något sådant har man uppenbarligen problem. Hoppas nu bara att dom spärrar in honom på en sluten vårdavdelning för resten av hans liv.

Här får ni en liten kvällstanke:

Jag är en väldigt upp och ner-människa. Ena stunden är livet underbart för att i nästa vara pest enbart på grund av en sen spårvagn, vatten på toagolvet så strumporna blir blöta och vid alla andra tillfällen när det inte går riktigt som jag tänkt mig. Jag jobbar på att inte låta det gå ut över andra. Och på att se det positiva i allt detta. Jag lyckas ofta ganska bra, förutom alldeles nyss då jag lyckades skvätta kokande vatten på min fot och hela livet blev grått igen... Sen kom jag på att jag har en massa digestivekex i skafferiet och satte igång att göra storfika till mig själv. Dalarna är djupa när man är en riktig känslomänniska, men topparna är desto högre :) Dessutom har min berg- och dalbana mycket fler toppar än dalar så jag ska inte klaga. Hannes är mer en... spårvagnsmänniska. Tryggare och mer stabil i sin natur än vad jag är. Vi behöver varandra på det sättet tror jag. Han lugnar ner mig och jag trissar upp honom :)

Hej svejs!

Om ni någon gång skulle känna behov av ta reda vad i ert liv som verkligen betyder något, om ni inte redan vet det alltså, så prova på att bli riktigt sjuka. Att få riktigt, riktigt ont. Att hamna på sjukhus. Då tynar det som inte betyder något bort och allt och alla som betyder något står kvar och syns med ens mycket tydligare. I takt med att man blir bättre gäller det dock att minnas vad dessa saker var. Vilka det var som tappade färg och vilka som man såg tydligare. För när man sedan är helt frisk igen så är det svårt att skilja på dom.

Jag vet.

Allt som krävdes för att mitt humör skulle vända från super-duper-ilska-tristess-besvikelse på sjukvården till ett tillstånd där jag faktiskt kunde börja uppskatta att jag är sjuk, igen, var ett samtal med en trevlig sköterska på kontaktpunkten på Östra sjukhuset. Uppskatta det igen alltså, inte att jag är sjuk igen. För det är jag väl mest hela tiden. Eller hur man nu ska beskriva ett sjukdomstillstånd som inte märks, syns elller känns? Vilande kanske. A ja. Idag har jag efter att ha försökt i två månader ÄNTLIGEN fått ordning och reda på lite grejor.

Nog om det. På fredag har jag en grammatiktenta, hur mycket har jag pluggat? En halvtimma. Jag inbillar mig att det kommer gå galant i alla fall! Bara jag sätter igång ordentligt idag. Det är ju bara typ 2000 olika variationer av spanska verb som jag ska kunna... :)

Ska traska iväg till spårvagnen om ett tag, idag ska jag hålla ett föredrag om olika slags murar för invandrare. Språkbarriärer, oskrivna regler etc.

ADIOS!

Igår och idag har jag inte gjort annat än att äta, äta och äta lite mer. När jag ätit klart har det inte dröjt mer än en kvart innan jag blivit hungrig igen! När jag har tränat brukar det kunna bli så men jag har ju inte tränat sen jag blev förkyld så jag fattar inte vad det är. Min ämnesomsättning håller på att slå något slags personligt rekord. Idag gjorde jag egna köttfärsbiffar och potatisgratäng. (Hade gått om mig själv och köpt på mig massor av potatis.) Efter att vi (Juanes/Hannes och jag) hade ätit dröjde det knappt tio minuter innan jag blev hungrig igen.

Nu ska jag... ja äta såklart. Jag är jättehungrig!

Hasta pronto!

I förra veckan lånade jag tre böcker av Agatha Christie (inte av henne personligen såklart) som jag är i full gång med att plöja igenom. Klarat av två och är snart klar med den tredje. Lite gammaldags spänning så här i min rätt så icke-spännande vardag. Jag har ännu en gång insett hur sjukt bra det är med bibliotek och ska försöka att låta bli att köpa så mycket nya böcker och låna istället. Annars skulle jag lätt kunna göra av med alla mina dineros på att köpa böcker. Jag är hopplös på det viset. Kläder, smink och andra typiska tjejgrejer klarar jag av att tackla. Det lockar mig inte överdrivet mycket. Men däremot böcker, anteckningsblock (har slängt MÅNGA men lyckades ändå få med mig 15 stycken ner till Göteborg) och köksprylar... det är svårare. I synnerhet böcker. Jag har i snitt läst nästan två böcker i veckan sen jag flyttade ner hit. Det kanske säger något om min bokmani. Fem av dom är dock köpta på Myrornas och nästan alla de andra har jag lånat på Stadsbiblioteket eller av vänner. 
Köksprylar är som sagt också jobbiga, jag får hålla hårt i pengarna när jag går förbi en köksaffär. Annars skulle jag lätt kunna köpa vilken onödig köksattiralj som helst. "En olivgaffel? Varför inte, jag avskyr oliver men den kanske kan vara bra att ha. Tio stycken äggkoppar i metall? Why not? En rosa glassmaskin för bara 250:-? Den bara måste jag ju ha, jag som alltid (??) velat ha en glassmaskin!" Så kan tankarna gå när jag är på rätt humör. Jag var faktiskt farligt nära på att köpa den där glassmaskinen på Ullared när jag var där. När jag kånkat runt på den en stund så försökte jag komma på ett bra sätt att rättfärdiga köpet av den och när jag insåg att jag aldrig velat ha en glassmaskin var jag tvungen att ställa tillbaka den.

Nu ska jag växla från Miss Marple och ge mig på "Una tarde con campanas" som ska vara utläst till på måndag. Chao!

Rättelse: Inte mindre än 25 (antagligen något fler) anteckningsböcker och kollegieblock ska det va. Fem av dom köpte jag på Ullared för två veckor sen för "jag behöver ju kollegieblock"...?